Av Mats Johansson

För den som vill tränga på djupet i förvecklingarna under Arvid Lindmans ledarskap är hans dagboksanteckningar en källa. Anteckningarna, främst från åren 1911-15, finns återgivna i två volymer av Nils F Holm (Kungliga samfundets handlingar, 1972), sammanställda med anslag från Statens humanistiska forskningsråd. De återfanns vid hans död 1936 i hemmet på Västra Trädgårdsgatan och överfördes 1938 till Riksarkivet.

Här kan man läsa bland annat om Lindmans omdöme om den dåtida konkurrenten Karl Staaff, liberalernas ledare, efter en riksdagsdebatt den 2 maj 1908:

”Till Staaffs motgång idag kan möjligen bidraga att han på sista tiden lutat mot socialismen och att liberalerna tydligt markera att de vilja ingå valkartell med dem i sommar. Orsaken är naturligen att herrar liberaler i Stockholm ej annars skulle blifva omvalda. Härigenom torde de emellertid komma att skrämma ifrån sig många liberala landtmän.

Staaff har alltid varit starkt emot kvinnans rösträtt och att den frågan nu upptagits på liberala partiets program och Staaff motionerar derom vid denna riksdag är uteslutande en s k taktisk åtgärd, och en sak hvaraf man vill vinna fördelar vid sommarens valkampanj.”

Obetydligt vänligare är Lindman i en notering om högerkollegan Ernst Trygger den 9 oktober 1911, apropå ansträngningarna att samla de olika grupperingarna till ett stort parti:

”Hindret är här Tryggers person. Med stor talang och skicklighet för han partiets talan under riksdagarna, men mellan dem håller han ett stort tal om året och dermed är ledningen fullgjord. Han förstår ej huru en ledare skall ligga i hela året om. Ej heller förstår han att högern måste tränga djupare ned i folket om den vill lefva. Vi kunna ej hafva ett högerparti som består af ämbetsmän, industriidkare, godsägare o d, ty med allmän rösträtt så bli de för få till antalet. Vi måste ha med oss äfven menige man och dess bättre finnes godt om moderata sådana, men man får taga dem på rätt sätt och det kan ej Trygger.

Tryggers största fel torde dock vara att han icke har det minsta begrepp om att han äfven måste samarbeta med andra kammarens moderata grupper.”

Bland andra titlar kan nämnas Gunnel Kromstad: Arvid Lindman som dagboksförfattare (1974) och hans egna skrifter med anföranden: ”Vår svenska väg” (1934), ”För eller emot fortsatt socialiststyre?”, ”Håll samman! Bevara grunden!” (1935), ”Frihet eller förtryck” (1935), ”För frihet och lag” (1935), ”Levande konservatism” (1935), ”Trygghetskrav i orostider” (1936).